Fakta om Islay

Yta: 620 km2

Befolkning: 3 228

Tätorter: Bowmore, Port Ellen, Port Charlotte, Portnahaven/Port Wemyss, Bridgend, Port Askaig

Når man från: 2 timmar med färja från Kennacraig på halvön Kintyre eller 40 minuter med flyg från Glasgow till flygplatsen Glenegedale på Islay

Uppdaterad 24-04-27


Islays spännande historia

Islay är den sydligaste ön i Inre Hebriderna. Den är inte större än halva Öland. Whiskyturismen drar numera mängder av skandinaver till Islay, men skandinaver på Islay är verkligen inget nytt. Tvärtom finns det gott om fornnordiska rötter på ön liksom i hela den hebridiska övärlden. Det gaeliska språket – som är ursprungligt – har 1800 ord från fornnordiskan men bara 20 ord med ursprung i engelskan. I dag tar norrmännen E6:an söderut genom Sverige, över Öresundsbron och vidare genom Danmark för att ta sig till kontinenten.

De norska vikingarna hade sin naturliga väg via Hebriderna för att ta sig till Bretagne och söderut. Det var en av anledningarna till att norrmännen dominerade Islay ända till 1100-talet, ända tills Somerled av klanen MacDonald slog tillbaka nordmännen. Sonen John etablerade sig på Hebridernas drottning, det bördiga Islay, antog titeln Lord of the Isles och lyckades pejla stämningar för att förstå vem som skulle avgå med segern vid strid om skotska kronan. Detta ledde så småningom till att Islay kom att bli ett eget litet ”kungadöme”.

Hans närmast kungliga dignitet gav honom namnet John I men av öborna kallades han Good John eftersom hans styre under 1300-talet var den fredligaste tiden på mycket länge. Den relativa fred som rådde under hans långa regeringstid skulle dröja länge innan man fick uppleva igen. Arvet efter John krävde inte bara kraft utan även talang att förvalta, något som efterföljarna saknade. De hade inte de rätta talangerna för att skapa och upprätthålla de allianser som behövdes och ju mer tiden gick desto mer stridigheter blev det mellan olika klaner.

Klanen MacLean från näraliggande Isle of Mull hade länge ett intresse av bördiga Islay. Uppgörelsen med dem, som Good Johns arvingar vann, fick skotske kungen att tröttna på klanstriderna där och beslöt sig för att krossa MacDonalds. Slottet Dunyvaig – invid nuvarande Lagavulin och som då hade övertagit Finnlaggans roll – pulvriserades i början av 1600-talet av kungliga styrkor för att aldrig återställas.

 

 

Det är i dag fortfarande en ruin. Som nya herrar på Islay insattes kungavänliga Campbells av Cawdor. Men bara hundra år senare hade dessa tröttnat på de avlägsna och svårbevakade ägorna eftersom klanens huvudsäte fanns långt borta, strax öster om Inverness på den skotska nordkusten. Nya ägare blev då Campbells of Shawfield. De blev till en början framgångsrika i sin strävan att omdana ön, liksom det gjordes på hela höglandet (The Highland Clearances). De små bondgårdarna sveptes bort från de stora markerna och folket fördrevs till kustsamhällen som fanns eller skapades. Befolkningen uppmanades t.o.m. att emigrera.

Rensningen blev en följd av att man ville nyttja markerna till fårskötsel och ”hyresgästerna” var bara i vägen. De hyror de kunde betala var inte mycket att ha och man hade inte längre någon användning av dem som stridande fotfolk när klanstriderna upphörde. På gott eller ont: Islay har aldrig omdanats så mycket som under Shawfields ägande. Flera av släktens överhuvud hade ett allvarligt menat intresse för ön, inte bara som lekplats. Speciellt var detta fall under Walter Fredricks lairdskap under första hälften av 1800-talet.

Tyvärr kunde hans samtida omgivning konstatera att han inte var någon riktig affärsman. Det ledde så småningom till ekonomiskt sammanbrott och Islay kom åter under andra herrar. Fram till sekelskiftet 17-1800 livnärde sig islayborna på jordbruk, på djurhållning och på fisket. På 1800-talet blev whiskytillverkningen ett komplement, som en licensierad näringsgren. Det som hade gömts på gårdar och i grottor fick äntligen se dagens ljus.

Hastigt ökad efterfrågan uppstod när den franska vinlusen slog ut den största konkurrenten, konjaken. Volymökningen klarades genom nya produktionsmetoder (coffeypannan) och ”produktutvecklingen” med blended. Och nya destillerier byggdes, på Islay kom Bunnahabhain och Bruichladdich till.

”Från halvön i Loch Finlaggan styrdes så småningom öarna. Finlaggan når man via en avtagsväg från huvudvägen mellan Bridgend och Port Askaig. Good John hade liksom vikingarna och de gamla keltiska härskarna inte mycket till övers för imponerande palats. Ruinerna vid Finlaggan efter Lord of the Isles vittnar om den anspråkslöshet som gällde. Resterna av boningar och administration är mindre än det relativt nybyggda besökscentret vid samma plats.”


1900-talets första hälft var full av problem. Först en kris för den skotska whiskyn som svallvågor efter bröderna Pattisons lurendrejeri (eller kreativa marknadsföring), världskrig, förbudstid i Amerika och depression. Något decennium efter andra världskriget försökte man göra Islay till en turistmagnet. Engelsmännen började frekventera de spanska och portugisiska solkusterna. På Islay fanns ju också lockande sandstränder och dessutom lugn och ro.

Tyvärr höll inte badvattnet den temperatur som behövdes, inte ens golfströmmen hjälpte. Dessutom var regnstatistiken nedslående. Islay är om inte isolerat så tämligen svårtillgängligt. Kanske är det en av anledningarna till att inte många utrikes födda finns skrivna på ön trots att de allra flesta destillerierna numera är i utländsk ägo.

Gaeliskan är som mest använd på Hebriderna, mer i norr och på Yttre Hebriderna. Man har räknat till 35% på Islay som talar gaeliska men det är tveksamt. Räkningen har gjorts på folkräkningsblankettens kryss för om man lärt gaeliska i skolan. Det har många gjort utan att man kan tala språket. Om man kan gaeliska och man möter någon som man vet också kan så tilltalar man denne på språket av ren hövlighet. Det finns därutöver ett nyvaket nostalgiskt intresse för gaeliskan men ungdomarna ifråga-sätter nyttan med att tala ett språk som man bara kan använda på Islay och öarna däromkring.

För ungdomarna finns världen längre utanför Islay än Hebriderna. Det är ett av Islays problem att de bästa hjärnorna inte kommer tillbaka till ön efter att de lämnat för universiteten på fastlandet. Det märks på ålderspyramiden.

I mycket liknar Islays åldersfördelning den skotska som helhet, utom just för åldrarna 20-29 där utbildningsbehovet dränerar ön. Som mest fanns 15 000 själar på Islay. Nu är det ca 3 200. Betydligt fler än både människor och andra djur i jordbruket är emellertid de 50 000 övervintrande gässen som kommer från Grönland och Island. De återvändarna är ett problem eftersom de sätter i sig grödorna med en förskräckande hastighet.

Det egna lilla ”kungadömet” Islay är sedan länge splittrat. Sedan 1707 har unionen med engelsmän-nen förmörkat tillvaron. Ägandet av ön är fördelat på i huvudsak fem större gods där miljardärerna är legio, och nu är investeringarna huvudsakligen lekplatser för jakt och fiske. Ön har sedan länge tvingats foga sig under de engelska lagarna. Titeln Lord of the Isles finns dock kvar men nu är det prinsen av Wales(!) som bär den, dvs Prins William. Hebridernas drottning är i alla fall fortfarande Islay.

Inställningen till engelsmän sitter emellertid djupt. Trots att man varit i union med dem mer än 400 år betraktas engelsmännen som utlänningar. Den förre kyrkoherden på Islay var ingen ileach (infödd Islaybo), men en mjuk och vänlig man. Islayborna hade inget negativt att säga om honom, men lade till ”… but, isn’t he English?” För bara några år sedan var det nära att skottarna i en folkomröstning hade kastat av sig det engelska oket, men några få procentenheter ”räddade kvar” unionen. Man vet vad man har, hur mycket man än önskar att det vore annorlunda.

”Den största orten på Islay är Bowmore, öns ’huvudstad’. I likhet med de flesta destillerier på ön ligger det också i strandkanten.

Högt och mitt i byn ligger den runda kyrkan, The Round Kirk. Med fornnordiskt ursprung talar man om The Kirk, inte The Church.”


Denna sida innehåller information om alkoholhaltiga drycker. Du skall därför vara minst 20 år för att besöka den.

Jag är under 20 år.