Caol Ila Distillery
Caol Ila (kull-ila) som betyder Islaysundet på gäliska, grundades år 1846 av Hector Henderson. År 1879 byggdes destilleriet ut och en egen pir byggdes. Under 1900-talet bytte destilleriet händer många gånger och det byggdes dessutom ut efter hand. År 1972 revs alla byggnader, förutom lagerbyggnaderna, och destilleriet som det ser ut idag byggdes. Caol Ila ägs idag av Diaego och är det största destilleriet på Islay. De producerar mer än dubbelt så mycket som Laphroaig. En av anledningarna till denna volym, är att en stor mängd av deras produktion går till märken som Johnnie Walker. Dock har deras single malt blivit allt mer populär och man producerar både rökig och orökig whisky.
Nyheter från Caol Ila
Caol Ila 1846 –
Den som druckit Johnnie Walker, i synnerhet dess Black eller Green label, har också konsumerat en hel del Caol Ila. För tjugo år sedan var det bara whiskykännare som noterat detta. Denna intensivt rökiga, men ändå relativt lätta och fruktiga whisky har länge varit mycket efterfrågad för vissa blends, inte minst för Johnnie Walker men också för Bell’s.
Hector Henderson hade inte gjort något större avtryck i whiskyhistorien mer än som ägare till det relativt lilla destilleriet Littlemill och även delägare i Campbeltown. Runt 1840 letade han efter en lämplig plats på Islay för att starta ytterligare ett destilleri och där fann han en lämplig sådan strax norr om Port Askaig vid Islay-sundet.
Han byggde sitt destilleri som han kallade just Caol Ila (Islay-sundet på gaeliska). Det gick så där och han nödgades sälja redan sex år senare. Efter ytterligare några ägarskiften producerade Caol Ila 700.000 liter alkohol under toppåren på 1880-talet. 1927 kom destilleriet i händerna på Distillers Company Ltd och gick slutligen(?) upp i Diageo som bildades 1997 och som fortfarande äger och vårdar Caol Ila.
Det ursprungliga Caol Ila hade renoverats och byggts till sedan starten 1846. Men 1972 beslöt man ändå att riva alltihop utom ett lagerhus och bygga nytt – och större! Caol Ila blev nu utan konkurrens den störste tillverkaren på Islay. Från det nya pannhuset med panoramafönstren mot sundet kunde man se the Paps på grannön Jura i en utsikt som betraktades som Skottlands vackraste från ett pannhus!
Produktionsbyggnaderna revs 1972 för att byggas upp på nytt. Det nya destilleriet som öppnades 1974 hade inte längre något mältningsgolv. Malten togs nu från Diageos Port Ellen Maltings på Islay. All Caol Ila som produceras i dag lagras i Glasgow, en tankbil går dagligen med råsprit. Ett lagerhus används dock fortfarande för äldre fat och även av Lagavulin.
Kapaciteten blev i ett huj, mer än dubbelt upp mot näst största, Laphroaig. De tidigare pannorna kopierades och nu fick man totalt sex som också blev de största och högsta på Islay. Destilleriet har länge ansetts ha Skottlands vackraste utsikt från pannrummet. Tvärs över Islaysundet ser man The Paps, tre bergstoppar varav den högsta reser sig 785 meter över havet.
Caol Ilas förre destillerimanager Billy Stitchell arbetade hela sitt liv på destilleriet, liksom tre generationer i släkten före honom. Nuvarande Samuel Hale kommer ursprungligen från Diageos traineeprogram, liksom sin föregångare, fransmannen Pierrick Guillaume. Samuel var närmast chef på Diageoägda Port Ellen Maltings och Pierrick försvann till Diageoägda Lagavulin.
Caol Ila levererar 95% av produktionen till blendedindustrin och förser huvudsakligen Diageos Johnnie Walker med maltwhisky. Även Aberdeenfavoriten Black Bottle har en del Caol Ila i receptet, i likhet med de flesta Islay-whiskyna. För att ha kunnat smaka en flaska Caol Ila före sekelskiftet måste man söka bland de oberoende buteljerarna som då och då buteljerade enskilda fat.
Den enda buteljeringen som destilleriet gjorde var Distiller’s Edition, årligt bidrag till Diageos serie med Classic Malts från sex-sju utvalda destillerier i Diageos sfär. Caol Ilas bidrag var slutlagrad på muskatfat, på senare tid på olorosofat.
Distiller’s edition är 43% liksom senare standardutgåvan 12 yo. Dåvarande managern Billy Stitchell arbetade hårt för att få lansera en single malt från destilleriet. Till slut fick han hjälp av sinande lager hos Lagavulin. Med begränsad tillgång till deras sextonåring (beroende på 1980-talets neddragna produktion) behövde Diageo en tillfällig ersättare. Så 2002 buteljerades den första single malten i standardsortimentet, 43-procentiga Caol Ila 12 yo. Den gick omedelbart i topp på olika bedömningar bland experter. Under en tid därefter fanns Caol Ila som en verklig doldis och som sådan ett mycket prisvärt insidertips från de verkliga kännarna.
Det är märkligt att Caol Ila har samma specifikation på malten som systerdestilleriet Lagavulin från Islay. Detta antyder kanske hur lite maltspecifikationen betyder för smak och karaktär. Och hur mycket reflux betyder (och hur mycket fyllnadsgraden av spritpannorna betyder för refluxen). Refluxen vid destilleringen ger en större möjlighet till kopparkontakt vilket i sin tur ger en lättare, fruktigare whisky. Ju mindre fyllnadsgrad av pannan, desto mer reflux. Caol Ila fyller pannorna till ca hälften medan den avsevärt tyngre, oljigare Lagavulin nästan fyller sina pannor helt.
Nu satsar Diageo på nya besökscenter. Caol Ila blir en av de fyra hörnstenar i Diageos satsning på turism tillsammans med Glenkinchie (nära Edinburgh), Clynelish (Highlands) och Cardhu i Speyside. Den satsning som nu genomförs är en del av den största enskilda investering som någonsin gjorts inom Skotsk Whiskyturism. Besöksverksamheten har inte varit Caol Ilas bästa gren.
Inte så att du varit ovälkommen men känslan har mer varit att komma till en fabrik än till en hanverksframställd whisky. Det skall bli ändring på det. Caol Ila har också Islays mest kända pannhus att visa upp, inte för produktionen – med Islays största och högsta pannor – utan också för den magnifika vyn mot grannön Jura med dess The Paps. Ett tidigare lagerhus blir basen i mottagandet. De flesta faten lagras numera på fastlandet. På Islay finns bara något tusen fat med äldre Caol Ila.
Tidigare besökscentrat hos Caol Ila hade mer känslan av ett
väntrum än välkomnande reception. Knaper shop och inga
förfriskningar. Diageos destillerier har heller inga egna hemsidor
på nätet. 2021! Trots en marknadsföringsbudget på 17
miljarder bara för Johnnie Walker. Men förändringarnas tidevarv
är inne även hos Diageo.
Idag är Caol Ila dubbelt så stor i produktion som tvåan Laphroaig. Kapaciteten är 6,5 miljoner liter ren alkohol årligen. Tre lastbilar varje dag året runt levererar malt från Port Ellen, rökt till 38 ppm fenoler. En finished Distillers’ edition och en NAS Moch, en 18 åring och en 25-åring kompletterar i stort sett Caol Ilas relativt begränsade sortiment. Bra lagringsvolymer ger hopp om framtida tillgång till vällagrad whisky.
Som framgår av texten är Caol Ila ett av mina favoritdestillerier på Islay – trots den industriella framtoningen och den försiktiga alkoholstyrkan på 43% gör man en synnerligen smak- och rökrik standardutgåva.
Text: Håkan Lind
Fakta
-
-
-
Uttalas: K-liila, med betoningen på ii
-
Startades: 1846 av Hector Henderson
-
Nuvarande ägare: Diageo, engelskbaserat börsföretag sedan bildandet 1997
-
Kapacitet: 6,5 milj. liter alkohol
-
Mältning: Ingen egen
-
Mäskkar: 30,5 ton
-
Jäskar: 10 x 58.000 liter
-
Jäsning: 55–60 timmar (80–120?)
-
Svagspritspannor: 3 x 35.345 liter
-
Fylls till: 51%
-
-
Starkspritspannor: 3 x 29.549 liter
-
Fylls till: 41%
-
-
Klipp: 75–65%
-
Karaktär: Intensivt rökig men lätt och fruktig
-
Destillerichef: Samuel Hale sedan 2020
-
-
