Destillerier på Islay

Ardbeg

John McDougall etablerade år 1815 Ardbeg Distillery, men den faktiska produktionen startade 2 år senare. Destilleriet var i McDougall-släktens ägo fram till år 1977, då den ekonomiska krisen på 70-talet hade tagit ut sin rätt och man tvingades sälja till Hiram Walker. Under 80-talet hade destilleriet stora ekonomiska problemen var mer eller mindre stängt under perioder. År 1996 var det dock slut och man lade ned det, bara för att öppna igen året efter. Då hade Glenmorangie Plc köpt Ardbeg och investerade stora summor i destilleriet. Destilleriets flaggskepp är Ardbeg Ten men idag finns även flaskor som Uigeadail, An Oa och Corryvreckan i deras core range.

Ardnahoe

Ardnahoe (ardna-hoo) är idag Islays nionde destilleri och de började producera råsprit i oktober 2018. Stewart Laing och hans söner driver sedan tidigare Hunter Laing & Co, som bl a buteljerar välkända märken som Old Malt Cask och Old & Rare. Drömmen om att producera sin egen whisky hade grott under lång tid och att öppna på just Islay var självklart för dem. Destilleriet byggdes på nordöstra sidan av ön, mellan Caol Ila och Bunnahabhain, vid Loch Ardnahoe. Till skillnad från sina grannar, ligger destilleriet högt upp med underbar vy över Islaysundet och ön Jura.

Bowmore Distillery

Bowmore är det första licensierade Islay-destilleriet. Det har stått vid stranden av Lochindaal, en sjö som mynnar ut i det vilda Atlanten, sedan 1779. Till denna dag fungerar destilleriet fortfarande på traditionellt sätt med ursprungsteknikerna för whiskytillverkning. Bowmore är fortfarande handgjord idag. Tid investeras i varje skede. Det är i valv nr 1, det gamla stenlagret som ligger i utkanten av Loch Indaal, som Islays magiska karaktär och århundraden av tradition tålmodigt kombineras för att skapa en whisky som sticker ut för sin komplexa balans av mild Islay-rökighet, maritim mineralitet, med ett överflöd av toner av färsk stenfrukt.

Bruichladdich

Bruichladdich (brook-laddi) grundades 1881 och hade under årens lopp perioder av ägarbyten och nedstängningar. År 2000, efter att ha varit nedstängt i 5 år, köptes och återuppbyggdes destilleriet av Murray McDavid och Jim McEwan (tidigare chef på Bowmore Distillery). Från att ha producerat orökig whisky, introducerades två nya varumärken. Port Charlotte är idag deras rökiga variant och Octomore är världens rökigaste whisky. Man valde att fortsätta producera enligt traditionella metoder och man buteljerar på destilleriet. Idag ägs Bruichladdich av Rémy Martin och man producerar även en populär gin som kallas The Botanist.

Bunnahabhain

Bunnahabhain (Bu-na-ha-venn) grundades 1883 av bolaget Islay Destillery Company.

Namnet betyder flodmynning och har fått sitt namn efter sitt läge vid Margadale River. Fram till 1960 var deras enda förbindelsen för att få in råvaror och forsla iväg whisky, en pir vid destilleriet. 1979 introducerades deras klassiska 12-åriga whisky och 2006 kompletterades deras core range med den 18-åriga och den 25-åriga buteljeringen. Idag finns ett brett sortiment av lagringar, men deras produkter är generellt mindre rökiga än de flesta andra sorter som produceras på ön.

Caol Ila

Caol Ila (kull-ila) som betyder Islaysundet på gäliska, grundades år 1846 av Hector Henderson. År 1879 byggdes destilleriet ut och en egen pir byggdes. Under 1900-talet bytte destilleriet händer många gånger och det byggdes dessutom ut efter hand. År 1972 revs alla byggnader, förutom lagerbyggnaderna, och destilleriet som det ser ut idag byggdes. Caol Ila ägs idag av Diaego och är det största destilleriet på Islay. De producerar mer än dubbelt så mycket som Laphroaig. En av anledningarna till denna volym, är att en stor mängd av deras produktion går till märken som Johnnie Walker. Dock har deras single malt blivit allt mer populär och man producerar både rökig och orökig whisky.

Kilchoman

Kilchoman, (kil-ho-man) är ett gårdsdestilleri som grundades i december 2005 och kommersiell produktion påbörjades i mars 2006. Destilleriet är beläget på gården Rockside på nordvästra sidan av Islay och var det första att byggas på ön på 124 år. Kilchoman grundades och drivs av familjen Wills. Deras filosofi redan från början var att produktionen skulle ske traditionellt och man ville att så mycket som möjligt skulle på gården. Deras buteljering 100% Islay är ett resultat av detta.  Det innebär att man, utöver den vanliga produktionskedjan, odlar eget korn och i slutet buteljerar på gården.

Lagavulin

År 1816 grundade bonden John Johnston Lagavulin (Laga-voolin). Ett år senare startade Archibald Campbellear ytterligare ett destilleri på samma ägor. År 1887 slogs de två destillerierna ihop under ledning av Peter Mackie. Idag ägs Lagavulin av Diageo som äger ett 30-tal destillerier runt om i Skottland.

Laphroaig

Laphroaig (la-froyg) grundades 1815 av Donald och Alexander Johnston och stannade inom släkten i 139 år. Företaget ägs idag av Suntory Holdings Limited. Laphroaigs mest sålda buteljering är deras 10-åring. Den började produceras för mer än 75 år sedan och är ett riktmärke för allt de producerat sedan dess. Destilleriet är hovleverantör och efter ett besök av Prins Charles 1994, grundades en kundklubb som kallas Friends of Laphroaig (LoL). Kundklubben har idag flera hundra tusen medlemmar och varje medlem äger en kvadratfot land intill destilleriet. Varje år släpps en utgåva av Càirdeas, som riktar sig exklusivt till klubbens medlemmar.

Port Ellen

Alexander Mackay grundade destilleriet år 1825 och platsen som valdes var bra lämpad då det redan fanns en maltkvarn på plats (som förmodligen levererat malt till de många illegala brännerierna på Islay). Efter Alexander tog John Ramsay över destilleriet och hade vid slutet av sin framgångsrika levnad 1892 drivit fram Port Ellen till ett av de större destillerierna på Islay. 1925 blev Port Ellen en del av DCL (Nuvarande Diageo). I DCL:s innehav var Port Ellen ändå bland de mindre, vilket fick till följd att destilleriet fick stänga fem år senare när förbudstiden och depressionen slagit till och destilleriet väcktes inte till liv igen förrän i slutet av 1960-talet. 1983 var det åter igen dax för Port Ellen att stängas ned, men denna gång inte enbart i en malpåse. Utrustningen monterades ned och såldes. Byggnaderna kom att användas för lagring av Diageos övriga Islaymärken som Lagavulin och Caol Ila samt för mälteriets kontor. Den 22 mars 2024 öppnades portar igen till Port Ellen efter en omfattande återuppbyggnad!