Stewart Laing och Jim McEwan bekräftar samarbetet med ett handslag flankerade av Stewarts söner Andrew
och Scott. Kanske får vi veta redan 2024 hur ett glas Ardnahoe smakar.

Samtidigt som Stewart och sönerna förenats och börjat bearbeta idén om ett eget destilleri på Islay gick en av de största whiskylegenderna på ön, Jim McEwan, i pension. Två stora whiskyprofiler som Stewart Laing och Jim McEwan i ungefärligen samma ålder hade naturligtvis känt varandra under lång tid. Jim hade precis lämnat den lyckosamma tiden på Bruichladdich bakom sig men var inte svår att locka till en ny utmaning – att vara med och starta ett destilleri helt från grunden! Oavsett position och den formella titeln blir det den tekniske direktören, master distillern eller konsulten Jim McEwan som kommer att ge karaktären åt whiskyn Ardnahoe. De dagliga operationerna leds av destillerichefen Fraser Hughes.

Sedan laguppställningen formerats och alla tillstånd blivit klara gick bygget som planerat. Det blev inget vitslammat destilleri som de flesta på Islay i övrigt. Man lät naturen ta överhanden genom att låta destilleribyggnaderna mer smälta in i omgivningarna. Med totalt investerade upp emot 150 miljoner och med 30 medarbetare har man fått resurser att växa in i en kapacitet som beräknas till 1 miljon liter alkohol per år. Och att ta hand om 20.000 besökare årligen till shop, guidade turer och så småningom avsmakningar i det smakfulla besökscentret.

Man siktar mot en fruktig whiskykaraktär med viss sötma där malten är rökt till 40 ppm fenoler. Det skall åstadkommas genom många timmar i jäskaret, långsam destillation med mycket kopparkontakt. Whiskyn blir legalt tillåten redan i november 2021 men den kommer inte att buteljeras förrän den är mogen. Till dess får vi lita på Jim McEwans ord: ”Den sprit som produceras i Ardnahoe är lika god som det bästa han har smakat under sina långt mer än 50 år i branschen. Den är helt enkelt häpnadsväckande!” Men kom ihåg att han är part i målet. Jims erfarenheter från Bruichladdich borgar också för att det blir fler utgåvor än den hårt rökiga standardwhiskyn. Det kommer med säkerhet att finnas orökt Ardnahoe och det kommer att finnas andra fat inblandade i lagringen än ex-bourbon barrels. Till en början kommer merparten av faten att lagras i Glasgow.

Islay har de senaste tjugo åren sett tre ärevördiga institutioner väckas upp (Ardbeg, Bruichladdich och Port Ellen) samt ett nytt destilleri växa upp – Kilchoman. De två först nämnda har båda haft förmånen av riklig tillgång till gamla fat att buteljera och att mixa med egentligen alltför unga fat och därmed kunna komma ut på marknaden tidigt, medans Port Ellen (som öppnade igen 2024) har varit stängt i över 40 år.  Kilchoman har visat att relativt ung whisky har kunnat konkurrera och befästa sin position betydligt tidigare än man trott vara möjligt.

Ardnahoe har förmånen att i sin laguppställning ha Jim McEwan med mer än femtio års erfarenhet och att man har varit noggrann med val av fat. Allt detta borgar för att vi inte skall behöva vänta tio år på att få bedöma resultatet. Samtidigt har de ytterst ansvariga stämt in i Jims uppfattning att bara whiskyn kan tala om när den är mogen att buteljeras. Trots de 140 investerade miljonerna har ägarna ingen brådska.

Som lätt kan förstås av texten är jag säker på att Ardnahoe kommer att bli ett av mina favoritdestillerier på Islay – så småningom! Pengar, erfarenheter och know-how har funnit varandra i en lycklig kombination.

Text: Håkan Lind, redigering Bjarne Kristiansen