Det var Jim McEwan – och Laphroaigs Iain Henderson – som blev de verkliga ambassadörerna för single malten och som fick i gång en boom som varar än i denna dag. Den har lett till nystart av ett fyrtiotal, mestadels mindre, destillerier bara i Skottland. Är det historien som upprepar sig? Whiskyindustrin är inte lätt att planera för, efterfrågan och produktion skall balanseras tio, tjugo eller kanske t.o.m. trettio år fram i tiden. I alla fall är Bowmore är numera till 100% single malt.

Kanske var trettio resveckor om året för mycket i längden. Kanske var erbjudandet för lockande från andra sidan vikens nystart av Bruichladdich. Jim fick frågan, sade ja och lämnade Bowmore. Utan hard feelings från något håll, enligt Jim själv. Att flytta från det ena destilleriet till ett annat på ön har blivit allt vanligare, särskilt på chefsnivån. En av anledningarna till detta kan vara att det inte är helt lätt att hämta folk från fastlandet till Islay. Trots den relativa närheten fågelvägen är man ändå ett par timmar från fast mark under fötterna och då är man ”bara” på halvön Kintyre. Storstaden Glasgow är ytterligare tre-fyra timmar bort.

I orten Bowmore bor inte ens tusen själar och mycket doftar whisky. T.o.m. den berömda runda kyrkan är misstänkt lik ett mäskkar i sin profil. Eftersom Bowmore är öns centralort och destilleriet ligger mitt i byn med sin inbjudande entré vid besökscentret kan man lätt få intrycket att detta är Islays dominerande destilleri. Så är det emellertid inte. I kapacitet är Bowmore numera de femte eller sjätte av öns nio destillerier. Bowmore har en årlig kapacitet på ca 2 miljoner liter och är ett av de få som inte just byggt ut, bygger ut eller talar om att bygga ut kapaciteten för närvarande.

Besöksverksamheten är mer arbetskrävande än själva produktionen. Bowmore har länge varit långt fram i det avseendet och har också kunnat erbjuda övernattning i omgjorda arbetarbostäder. Det perfekta arrangemanget således för besökande whiskyintresserade grupper. Bowmore har fortfarande mältningsgolv, vilket är både en möjlighet att påverka whiskyns arom och att visa besökare en del av det hantverk som numera automatiserats i mälterier.

Ett destilleri på Islay kan vara bara en produktionsenhet, låt vara den viktigaste, eller omfatta hela företaget. I Bowmore-fallet finns de viktiga blender- och marknadsfunktionerna på fastlandet. På Islay huserar David Turner som destillerichef med uppgift att producera en otadlig råsprit med de resurser och de ingredienser man kommit överens om. Vilka fat som skall användas för lagring och hur de skall blandas vid senare buteljering avgörs av andra funktioner som finns på ett industriområde i Glasgow. Mycket lagras numera på fastlandet. Kvar finns dock ’No 1 warehouse’ som ligger under vattennivån och funnits runt 200 år. Ett annat lagerhus har byggts om till en uppskattad simhall för allmänheten. Mältningen görs ofta effektivare av särskilda mälterier, på fastlandet eller i Port Ellen. Bowmore har dock valt att fortsatt ha ett eget mältningsgolv för 30% av produktionen.

Bowmore har en mittenposition inte bara på ön utan också beträffande rökigheten. De intensivaste rökbomberna hittar man på sydkusten bland ’The Kildalton Three’, i norr eller nordöst finns de lite mildare och t.o.m. rökfria Bunnahabhain och Bruichladdich. Bowmore ligger på en ppm-nivå fenoler runt 20. Det åldersangivna standardsortimentet är 12, 15 eller 18 år. Bowmore har varit, tillsammans med Lagavulin och Laphroaig, de mest kända Islay-whiskyna där Bowmore varit den snälla varianten. Tyvärr har den under senare år kompletterats med alltför(?) många karaktärslösa NAS-utgåvor. För egen del har Bowmore alltid betraktats som ”en god vän”, den första Islay som jag någonsin kom i kontakt med – på rekommendation från en annan god vän.

Innan nedgången på 1980-talet besöktes destilleriet av det forna imperiets drottning, Elisabet II. Med handväska, givetvis. Det första destilleribesöket hon gjort över huvud taget sägs det, åtminstone officiellt. Hon har ju Royal Lochnagar bara tre minuter från porten på sitt skotska sommarslott Balmoral, så vem vet. I samband med besöket på Bowmore fylldes ’Queens Cask’ som buteljerades 21 år senare till 648 flaskor 51,1%. Dessa överlämnades till hovet inför drottningens 60-årsjubileum som regent. Det finns möjligheter för den med tjock plånbok att komma över någon av dessa flaskor som funnit vägar ut på marknaden.

Bowmore är – som lätt kan förstås av texten – ett av mina favoritdestillerier på Islay. Det var ju min första kärlek på Islay i slutet på 80-talet. I dag är kärleken till destilleriet huvudsakligen koncentrerad till 15-åriga Darkest, trots sina snälla 43%. Vill man ha ännu mer finns cask strengthen, likaledes 15-åriga Laimrig.

Text: Håkan Lind, redigering Bjarne Kristiansen