Bildkälla (0van) : Scottish Licensed Trade News

För många har Ardbeg Distillery en alldeles speciell plats i deras hjärtan. Kanske har det att göra med att destilleriet har rest sig från ruinens brant och återuppstått i en skepnad som förr ingen trodde var möjligt. Kanske har det att göra med de stora personligheterna som jobbar där.

När beskedet kom att Mickey Heads skulle sluta som Distillery Manager i mars 2020 så mottogs det med nästan en kollektiv chock för alla Ardbeg fans. Mickey hade styrt destilleriet i tretton år och var en stor profil – inte bara för Ardbeg utan i hela whiskyvärlden.

Direkt efter beskedet började rykten gå online om vem som skulle axla rollen som Distillery Manager. Många trodde att det skulle vara någon inom LVMH Moët Hennessy och de flesta var övertygade att det skulle vara någon från The Glenmorangie Distillery – få gissade rätt.

Den som efterträdde Mickey var Colin Gordon och han kom från Ardbegs närmsta granne – Lagavulin.

”Många som jobbar på destillerierna i Skottland har börjat i lagerhusen och sedan gått vidare in i produktionen och jobbat sig upp men jag tog en annan väg kan man säga,” berättar Colin.

Colin kommer från Perthshire och bodde i närheten av Pitlochry där både Blair Athol och Edradour Distillery är belägna. Han gick i skolan i Aberfeldy och då passerade han destilleriet med samma namn varje dag till och från skolan. Kanske är det närheten till dessa destillerier som gjorde att även när han var ung så gillade han whisky.

reste något år,” berättar Colin. ”Först var jag i Thailand ett tag och sedan ett år i Australien där jag jobbade och faktiskt blev erbjuden ett medborgarskap. Men jag tackade nej då jag ville ju hem till Skottland och koka whisky,” skrattar han.

2009 kom han tillbaka till Skottland med en plan att börja på Heriot-Watt och kursen Brewing and Distilling som så många andra inom den skotska whiskyindustrin.

”När jag nästan skulle ta steget och börja plugga igen så träffade jag min blivande fru Rosie och hon kom från en liten ö strax utanför Oban som heter Easdale så jag följde med henne dit och bodde där några år. Men till slut så kände jag att det var nu eller aldrig så jag skrev in mig på kursen på Heriot-Watt,” berättar han.

Detta var precis i vågen när alla hantverksbryggerier blommade upp i Skottland så intresset för att bli ölbryggare var stor, men Colin fokuserade på att lära sig allt han kunde om att destillera whisky.

”När jag gick på Heriot-Watt så fanns det två examensprogram som man kunde söka till,” berättar Colin. ”William Grant’s and Sons erbjöd ett program och Diageo ett annat och jag sökte till Diageo då de hade flest destillerier i sin portfölj. Jag ville ju ut och jobba flera olika destillerier men kanske främst i Speyside eller på Islay,” fortsätter han.

Colin fick komma på intervju och där förklarade de att deras upplägg var att han efter examen skulle jobba ett år med förpackningar, ett år inom inköp och ett år med destillering men det var inget som han var intresserad av.

Förutom att leverera rökt malt till Diageos egna destillerier på Islay, Caol Ila och Lagavulin, så gick tre laster per vecka till Laphroaig och tre laster per vecka till Ardbeg.

”De var ju våra kunder och vi hade bra kontakt, oftast så var det jag som ringde och bad om ursäkt till Mickey för att kvaliteten på malten var lite sämre än beräknat,” skämtar han.

Efter att ha jobbat på Port Ellen Maltings i lite mer än fem år så dök tjänsten som Distillery Manager på Lagavulin upp och Colin som hela tiden hade längtan efter att jobba med whisky sökte och fick den.

”Jag började på Lagavulin i juni 2018 och kände mig hemma direkt,” säger Colin. ”Äntligen fick jag jobba med whisky och vilket destilleri att göra det på. Vi hade ett fantastiskt team och jag trodde nog att jag skulle vara kvar för alltid,” fortsätter han. ”Men det var något med Ardbeg som hade en speciell dragningskraft så när besked kom att Mickey skulle sluta så sökte jag tjänsten – och tack och lov så fick jag den,” suckar han nöjt.

Som vi nämnde tidigare älskar Colin whiskyhistoria och Ardbegs historia var något alldeles speciellt.

”Det faktum att Ardbeg har rest sig som fågeln Fenix ur askan och kommit till en position som nästan inget annat destilleri har idag är ju snudd på magiskt,” säger Colin. ”Och det skadar ju inte heller att whiskyn har en fantastisk balans mellan den kraftfulla sotiga röken och de runda härliga kryddiga citrustonerna. Ardbeg har en helhet som jag älskar och jag kommer nog inte flytta på mig igen – jag är här på Ardbeg för att stanna,”

Ardbeg Traigh Bhan Batch 4
Flera av de stora destillerierna på Islay fyller sin New Make på tankar och skeppar i väg det till fastlandet där faten sedan fylls – men inte Ardbeg. Ardbeg har valt att göra hela processen lite extra krånglig.

”Vi både fyller och tömmer faten på plats här på Ardbeg Distillery på Islay,” säger Colin. ”Vi har ungefär 20 000 fat i lagerhusen runt destilleriet men vi har ännu fler på fastlandet. Det vi gör är att vi sänder i väg en del fat för lagring på fastlandet och sedan tar vi tillbaka dem till Islay när det är dags att tömma dem och sedan skickar vi tillbaka whisky för buteljering tillbaka till fastlandet. Och jo, vi vet att det låter galet,” skrattar Colin. ”Och det måste finnas någon ekonomiperson i företaget som sliter sitt hår dagligen över denna hantering. Det är något vi gör och har gjort sedan 1997.”

I marknadsföringen så påstår de att denna batch är ’buteljerad under en fullmåne’ och det är delvis rätt.

”När vi tömde faten på Islay, och därmed stoppade lagringsprocessen, så var det en fullmåne den kvällen,” klargör Colin. Så det är inte ’marketing fluff’ utan det är faktiskt sanningen – med en viss modifikation,” ler han.

Den första batchen valde Mickey Heads ut, den andra fick Jackie Thompson välja. Bill Lumsden valde den tredje och nu var det Colins tur att göra urvalet.

”Batch ett var magisk och verkligen satte ribban högt vad vi ska förvänta oss av Traigh Bhan. Faktum är at den var så populär så vi har inte ens några flaskor kvar i vårt lager här på destilleriet,” säger Colin. ”Batch tre hade mer citrustoner och för batch fyra så ville jag ha en lite fylligare version.”

Traigh Bhan Batch 4 innehåller fler sherryfat än de tidigare batcherna. Det är en blandning av refill ex-bourbonfat och refill ex-olorosofat.

”Bill Lumsden och Gillian Macdonald som jobbar i vårt blendning labb valde ut ett antal fat som möjligtvis skulle kunna ingå i en batch av Traigh Bhan och så fick jag göra ett val som jag tyckte om,”