Intervju med Adam Hannett
Intervju med Adam Hannett från Bruichladdich gjord av Christian ’Crippe’ Greus.
Islay har, som de flesta av er vet, blivit ett slags Mecka för den svenska whiskyentusiasten under de senaste decennierna med pilgrimsfärder till just denna fantastiska ö på den Skotska västkusten. För er som ännu inte har varit där, men är förtjusta i whisky som Bruichladdich, Port Charlotte och den mycket kraftfulla och intensiva Octomore är det stor chans att ni ändå har haft nöjet att träffa Christian ”Crippe” Greus med sin klarblåa Laddie-hatt. Antingen på en provning eller på en whiskymässa i Sverige där ni har pratat om dessa fantastiska whiskys medans ni njutit av en dram eller två.
Så, nu när covid-restriktionerna har släppt, tog Crippe naturligtvis chansen att åka tillbaka till sitt andra hem efter 2 års uppehåll, inför feis Ile festivalen, och slog sig ned med Bruichladdichs head distiller, Adam Hannett.
Long time, no see! Den vanligaste frasen på Islay när de nu välkomnar tillbaka besökare till ön med stora leenden på läpparna. Adam och Crippe lyckades sitta ner i några minuter för att prata om det förflutna, nuet och framtiden för Bruichladdich, Port Charlotte och Octomore.
Adam, född på Islay, har varit på destilleriet i över 20 år. Han började i butiken och som guide och arbetade sig sedan igenom olika roller, inklusive den som mash-man och i lagerhuset. Så en dag fick Adam förfrågan av Jim McEwan om att hänga med till provningsrummet. Man skulle kunna säga att han aldrig har tittat tillbaka sedan dess, men när han pratar om sitt arbete idag så blir tillbakablicken väldigt framträdande och tillsammans med framtiden ofta mer närvarande än nuet.
Yrkesvalet blev en självklarhet för Adam efter några år bredvid en av whiskyindustrins ikoner. Tillsammans tittade de på hur saker hade gjorts tidigare vilket gav dem friheten att utvecklas och experimentera för framtiden. Allt baserades på en hållbar modell för tillväxt för såväl företaget som för ön och dess invånare.
Destilleriet Bruichladdich tillverkar tre olika varumärken och Crippe var nyfiken på anledningen till det. Adam förklarade att de tre varumärkena Bruichladdich, Port Charlotte och Octomore i huvudsak är tre olika torvnivåer. De destilleras alla på samma sätt och av samma personer med samma utrustning. Bruichladdich gjordes utan torv och det fina med Bruichladdich är att kvaliteten, utan torv, är fantastisk.
”Det var något som alla förälskade sig i och när destilleriet återuppstod år 2000 ville vi producera Bruichladdich som den är idag, utan torv. Men samtidigt, särskilt med Jim som var van vid att producera whisky med torv, fanns det ingen anledning för oss att inte utforska möjligheterna med det.
Därför skapade vi Port Charlotte, som en Bruichladdich med torvtoner för utforska hur det kunde ha sett ut för många många år sedan. Eter det kom Octomore från samma fria anda av att ’Ingen kan stoppa oss, vi får göra vad vi vill’” berättade Adam.
Port Charlotte är jämförbar med andra rökiga whisky från ön med 40ppm, men Octomore tar det till en helt annan dimension av rökighet för att utforska just det. ”Whiskyprofilen som man hittar hos de tre varumärkena har ett antal likheter”, fortsatte Adam.
”Du finner en klarhet i smaken som är destilleriets essens. Vi vill visa upp korten, Bruichladdich är blommigt och fruktigt, vilket kommer från jäsningen. Vi får också med det i Port Charlotte och Octomore, men du har då tillägget av torvrök. Våra pannor ger oss en delikat sprit i motsats till en med tung medicinsk och oljig smak. Våra skärpunkter är desamma. Vi försöker inte extrahera extra fenoler från olika skärpunkter; ’Vi får det som är oss givet'”.
Crippe beskriver detta som Bruichladdich’s DNA, som genomgående i vart och ett av varumärkena. För att höra hans eleganta förklaring och hur han knyter ihop det bara måste du delta i en av hans provningar.
Viktigt med transparens
Hur saker sköts internt och hur destilleriets karaktär kom till, ledde diskussionen vidare till om att ha en större transparens, ett område som blivit allt viktigare för whiskyentusiasten.
”Transparens överensstämmer med vår progressiva natur” är Adams första respons på ämnet. Han fortsatte att beskriva hur viktigt det är att älska och behålla whiskyns traditioner men också vikten av att öppna upp kring hemligheterna och ge kunskapen om hur whisky tillverkas till allmänheten. De flestas första smak av Bruichladdich är en dram av Classic Laddie så det är viktigt att den representerar allt det goda som uppnåtts på destilleriet.
Det finns en enorm komplexitet i receptet med Islay korn, endast korn och användandet av olika fat är det som har utvecklats under åren för att fungera bäst med deras sprit. Allt måste komma samman i Classic Laddie. Det är en multiårgång-, multifat-, multikorn-whisky.
”Om vi inte har transparens så är det bortkastad kunskap. Det handlar om att säga att alla dessa saker ingår där. Det är därför den är komplex. Det är därför det är ’vår hus-stil’”.
Nuvarande lagstiftning tillåter bara att man anger den yngsta komponenten i en åldersangivelse. Därför är Classic Laddie en non-age-statement (NAS) whisky. Det är en kategori som ger frihet att skapa och utforska. I många år har det funnits ett stigma kring NAS-whisky, där man förväntar sig att en 10, 12 eller 15-årig whisky står för en viss kvalitet medan en NAS-whisky skulle vara sämre.
Transparensen tillåter Bruichladdich att säga: Stopp, det handlar inte om siffror. Du kan ha en 10-årig whisky som är undermåligt destillerad och lagrad i dåliga återanvända fat. 10 år betyder då ingenting.
Adam lägger snabbt till att detta sällan händer eftersom de flesta destillerier har en standard och kvalitetskontroll. Med NAS-whisky från Bruichladdich så uppmanar man till att titta på kvaliteten på fatet, om de är fyllda för första eller andra gången, ursprunget och provenansen hos kornet, de olika årgångarna, åldern på olika whisky och hur de har satts samman och hur det smakar, snarare än att det ska ha en lägsta ålder. För Adam är transparens ett sätt att kommunicera komplexitet, ett sätt att bjuda in, eftersom allt om whisky annars ofta hålls hemligt.
”Föreställ dig att Jim hade en liten svart bok och hur han förde den vidare till mig och att jag kopierar receptet och för det vidare till nästa generation för att bibehålla en konstanthet. Det är inte Bruichladdichs stil. Deras stil är upptäckande, utvecklande, uppvisande av varje komponent, platsen och de människor som gör dessa fantastiska whisky.
Det finns säkert 25 anledningar till att transparens överensstämmer bra med vad vi gör och att vi tar med det i så mycket av det vi gör. Om du tittar på Islay Barley lanseringarna, årgångarna, när de destillerades, de olika typer av fat som de lagrades i, var de odlades, alla de olika gårdarna, allt som har ingått i skapandet av årgången. Återigen, vi ger dig all den informationen inför varje lansering, så varför skulle vår huswhisky vara annorlunda? Det är bara lite mer komplext i hur vi gör det”.
En av de största privata arbetsgivarna på Islay
Islay ligger nära hjärtat i allt när det kommer till Bruichladdich. De är idag en av de största privata arbetsgivarna på ön så alla större beslut kan potentiellt påverka, inte bara företaget, utan även lokalbefolkningen, bönder, åkerier och andra företag.
Tappningshallen, som byggdes 2003 gav dem kontroll över tappningsprocessen och skapade även fler jobb på ön. Bruichladdich har byggt 11 stycken lagerhus på ön de senaste åren och hade innan dess 4 stycken som också genererat tillväxt. Adam är medveten om lokalsamhällets betydelse.
Det finns ingen brist på jobb just nu och med tanke på att nya destillerier öppnar och vissa återuppstår så kommer det att finnas flera möjligheter på ön.
Man ska heller inte glömma den naturliga skönheten och djurlivet som drar ytterligare turism till detta vindpinade whiskyparadis. Det finns inga planer på att outsourca mer än det de behöver från fastlandet, för att behålla så mycket Islay-härkomst som möjligt när de skapar sin whisky.
Hållbarhet
Som i många andra branscher har hållbarhet varit ett av de viktigaste ämnena det senaste decenniet och Adam berättade om olika sidor av ämnet.
”Idag ser vi på hållbarhet som att vara miljövänlig, att inte använda sig av kol-källor osv., vilket vi absolut framhåller. Men hållbarhet för oss är i verkligheten den fortsatta existensen av destilleriet som har varit igång i 140 år. Som den nuvarande vårdnadshavaren drar jag nytta av det och med tiden kommer jag att föra det vidare till nästa generation.
Whiskyn som vi buteljerar nu, faten i lagret, har ärvts från Jim och tidigare destillatörer och whiskyn som vi nu lägger på fat kommer också att läggas till. Det handlar om att producera något för nästa generation. Det är att agera hållbart för dina barnbarn, så att de kan dra nytta, så som vi gör idag, av andra människors tidigare arbete.
Jag säger ofta att i mitt jobb som destillatör spenderar jag väldigt lite av min tid i nuet. Jag går antingen tillbaka i tiden och tittar på whisky som lades ner tidigare eller planerar 30 till 40 år in i framtiden. Jag blickar alltid framåt. När det gäller hållbarhet tittar vi på vad vi gör nu.
Vi har tagit några stora steg för att minska användandet av kol-källor, och kommer bli koldioxidneutrala, mycket mycket snart. Vi har satt upp mål och tuffa utmaningar att arbeta mot som företag. Det handlar om att ställa människorna och den här platsen jämsides. Det handlar inte om vad som ger oss mest pengar, det handlar om vad som är bäst för miljön, vad som är bäst för samhället, för människorna.
När du beställer en flaska whisky på vår hemsida kommer den inte automatiskt med plåtförpackning, du får själv bestämma om du vill ha det, vi tittar på förpackningsmaterial som används, mängden CO2 i transporter, det ekologiska kornet vi har använt under de senaste 19 åren, vi tittar på allt vi gör.
Vi arbetar nära våra jordbrukspartners så våra leverantörer får rätt certifieringar när det gäller insats och odlingsmetoder, vilket också hjälper dem att bli mer hållbara. Vi är inte de enda som arbetar för detta i branschen och det finns andra som tar enormt stora kliv, och det är väldigt svårt. Om du skulle bygga ett destilleri idag kan du göra det koldioxidnegativt. Men att ta något som har funnits i över 140 år och göra detsamma är väldigt utmanande, men vi antar den utmaningen.”
”Jag blickar alltid framåt.”
Känna till sitt förflutna och se in i framtiden är något som Adam hanterar dagligen. Men det verkar som en stor pusselbit som saknats inte ligger allt för långt borta: ett eget mälteri! Bruichladdich har haft ett nära samarbete med lokala bönder sedan 2004 och drömmen är att mälta det egna kornet på Islay. Det har funnits många projekt för att få destilleriet tillbaka till sin bästa form samt att expandera med tappningshallen och lagerhus som just nu förvarar 85 000 fat och de bygger fortsatta lager för framtiden. Adams passion när han pratade om detta är fängslande,
”Mältningen har alltid varit något vi har velat göra eftersom det fullbordar cirkeln. Inte 100%, men för den nuvarande produktionsnivån kommer ungefär hälften av kornet vi använder från ön. Så skulle det inte vara fantastiskt om vi kunde mälta det här?
Kornen odlas, växer upp på ön, de mältas här, mäskas här, fermenteras här, destilleras här, mognar här, buteljeras här. Det är 100% Islay, producerat med Islay källvatten. Denna fantastiska produkt är en av våra drömmar som vi arbetar med nu.”
Framtiden
Ytterligare en sak kom på tal där på Islay: Crippe noterade att det nu är 2022 och att Octomore destillerades första gången 2002. Borde det inte komma en 20-årig Octomore snart? Typiskt för en Head Destiller är att påpeka att det finns väldigt lite äldre whisky, och det som finns behöver de övervaka för att se hur det utvecklas, om de nu skulle vilja släppa en Octomore 30. Med risk för att krossa Crippes hjärta berättade Adam att det inte kommer att bli någon Octomore 20 på våra hyllor den närmaste tiden.
Han medgav dock att det finns lite whisky från 80-talet som kan komma att användas i en inte allt för avlägsen framtid. Det verkade göra Crippe lite gladare. Mycket såg väldigt annorlunda ut när Adam började arbeta vid destilleriet 2004.”-utmaningen var överlevnad.
”Efter några år, när vi blivit etablerade, fick vi friheten att kunna vara kreativa och allt eftersom vi vuxit och blivit framgångsrika är nu utmaningen att fortsätta växa och bibehålla vad vi har gjort och lägga ned sådant som är lämpligt för sitt ändamål i framtiden.
Det är alltid utvecklande och i det finns alltid utmaningar i att se till att vi tänker framåt, men det är alltid roligt. Vi oroar oss inte längre för om vi kommer att göra whisky nästa år. Kommer vi behöva stänga ner?
De utmaningarna är borta. Utmaningen nu är att växa, föra destilleriet framåt och hantera de ambitioner som vi har. Jag ser tillbaka med värme. Eftersom Bruichladdich och whisky har varit en stor del av mitt liv så är det generellt ett whisky-tema över mina minnen” avslutar Adam med.
Bruichladdich blomstrar verkligen och det är mycket som skiljer sig från hur det var förr. Med all erfarenhet från att ha arbetat i butiken, lärt sig om mäskning, arbetat på lagret och så med karriärsbytet då Jim bjöd in honom till provningsrummet är det inte konstigt att Adam kan titta tillbaka på sin tid med forna kollegor med en varm blick, med lycka och med hopp om att framtiden blir lika minnesvärd.
Text av Dave Francis.
