Kilchoman, 2006 –
”Men fortfarande – med nuvarande möjlighet till 460.000 liter årligen – är Kilchoman öns minsta destilleri.”
Kilchoman är en av skotska kyrkans fyra församlingar på Islay. Församlingen omfattar den västra delen av ön, The Rinnes, med största orterna Port Charlotte, Port Wemyss och Portnahaven. Byn Kilchoman var förr också en levande sådan, men är idag bara hem för enstaka hushåll och kyrkan är en ruin med en kyrkogård som härbärgerar stoften efter förlista under första världskriget. Namnet Kilchoman är gaeliska för Comman’s kapell. Comman sändes år 688 till Islay som missionär. Han var bror till abboten vid klostret på ön Iona som var centrum för kristendomens spridning i Skottland.
När Anthony Wills och hans Kathy bestämt sig för att satsa alla sina sparpengar i uppbyggnaden av ett eget destilleri för rökig whisky var det naturligt att man valde Islay. Kathy hade anknytning till ön sedan barnsben och för rökig whisky har ju Islay närmast ikonisk status, ett ”måste” för de frälsta. Att destilleriet kom att byggas på Rockside Farm vid Kilchoman berodde på bekantskapen med ägaren Mark French och att han hade en gammal kvarn oanvänd som kunde byggas om. Destilleriet fick naturligtvis namnet Kilchoman. Året var 2005 och den första miljonen pund för projektet var den lättaste att få fram.
Den bekostade ombyggnationen och utrustningen som behövdes för att producera de första 50.000 literna ren alkohol. Anthony hade 15 år bakom sig i Londons vinvärld och därefter 8 år som egen ”oberoende buteljerare” av andras whisky i Skottland. Bland faten han buteljerade lärde han sig vilken whiskykaraktär han föredrog. Men för att få fram den whiskyn behövde han folk och annan hjälp. Både teknisk och finansiell.
Redan från början satsade Anthony och Kathy på att få sitt destilleri att mörkas och whiskyn känd bland intresserade. Satsningen på ett välkomnande besökscentrum var ett led i strategin. En bistro med kafé och smårätter hjälpte till att dra drygt en tiondel av Islays årliga 200.000 whiskyturister även till deras spirande livsverk trots 19 km från huvudorten Bowmore, delvis på s.k. single track road av tvivelaktig kvalitet. Bara Ardbeg av övriga destillerier på ön kunde erbjuda något att ta för kringresande.
Med en relativt liten produktion krävs bra betalt för varje flaska för att få projektet att gå runt. Kilchoman måste kunna placera sig i high-end-segmentet, såväl design- som kvalitetsmässigt, för att motivera den prisnivå som behövs. För att nå utlandsmarknaderna var till en början tax-free-handeln inkörsporten till det önskade segmentet. Produktionsmässigt blev den kände whiskykonsulten, dr Jim Swan hjälpen. En rökig, lätt och fruktig smakprofil ville Anthony ha och dessutom en whisky som mognade fort.
Han blev bönhörd. 2006 i december fylldes de första faten – bourbonfat av bästa kvalitet från Buffalo Trace i Kentucky – och redan i slutet av 2009 kunde den första flaskan Kilchoman släppas. Fyllningar på sherryfat av bästa kvalitet från Bodega Miguel Martin i spanska Jerez skulle följa därefter. Kvaliteten blev över förväntan för en så ung whisky. Första gången jag kom i kontakt med Kilchoman kändes ordet ”lillgammal” som den bästa beskrivningen av sinnenas möte. Maltwhisky utan åldersangivelse (s.k. NAS) har funnits sedan länge här och där, men Kilchoman lyfte företeelsen till en helt ny nivå.
De flesta nya destillerier producerar gin parallellt med whisky för att få i gång kassaflödet snabbare än whiskyn kan med tanke på minimigränsens tre års lagring. Så icke Kilchoman.
Anthony ville fokusera helt på whiskyn och kunde efter hand släppa den ena utgåvan efter den andra som alla tagits väl emot. Då – och nu – är varje droppe för egen buteljering av single malt. Blendedindustrin göre sig ej besvär. Att få fram ytterligare fem miljoner pund (ca 60 miljoner kronor) – utöver den första – för att bygga upp lagret av whisky till önskad ålder och bygga upp en försäljningsorganisation för en whisky som inte fanns borde vara än värre.
Men Anthony lyckades även med det, visserligen till priset av majoritetsbestämmandet i företaget. I dag finns ingen majoritet på enskilda händer eller familjer. Kilchoman – och det allra nyaste, Ardnahoe – är de enda som ägs av skottar. Resten är det utländskt kapital bakom. Familjen Wills äger ”bara” lite mer än en femtedel av aktierna men är ändå dominerande i kraft av sitt namn, sina insatser och sina kunskaper. Nu jobbar hela familjen d r, grundaren Anthony som ansvarig för sortiment och fat, hustrun Kathy som administratör samt sönerna George, James och Peter alla i den framgångsrika säljorganisationen.
När Rockside Farm blev till salu 2015 slog Anthony till och Kilchoman kunde bli ett äkta farmdestilleri. Nu kunde man helt och fullt leva upp till devisen ’From barley to bottle’ (Från korn till flaska) inom företaget. Den ökade försäljningen gör ändå att bara 20% av malten är egenproducerad. Resten kommer från mälteriet i Port Ellen. När Anthony Wills tappade de första dropparna Kilchoman på 200 fat 2006 var han helt nöjd med en produktionsvolym på 50-100.000 liter ren alkohol årligen. Det skulle räcka till mer än 200.000 flaskor. Och det skulle räcka till en tillräcklig lönsamhet för det lilla destilleriet.
Den väl tilltagna kapaciteten i förhållande till försäljningsvolymen ger utrymme för en lageruppbyggnad som bådar gott för kommande är. Inte alla maltdestillerier har förmågan att sälja mindre än de producerar. De senast fyra redovisade åren har lagervärdet ökat med 80%. Förhoppningsvis är lageruppbyggnaden en medveten strategi för att spara till kommande 25- eller 30- ringar. Efter alla framgångar, och efter att hela familjen blivit engagerad, har ambitionerna ökat. Aptiten har växt medan man ätit. Kapaciteten har fördubblats, senast sedan januari 2020.
Men fortfarande – med nuvarande möjlighet till 460.000 liter årligen – är Kilchoman öns minsta destilleri.
Kathy och Anthony Wills i ett lagerhus omgivna av sönerna Peter, James och George.
Kilchomans är rökig (upp till 50 ppm), NAS och alltid minst 46%+. Den har en särskilt eftersträvad arom, pga kopparkontakten i mindre pannor och industrins längsta (längre än Ardnahoes?) kondensrör, längre jäsningstid (120 timmar), långsammare destillation, prima fat (first fill) för lagring på såväl bourbon barrels som sherry butts. Och framgångarna talar för att Anthony och hans säljorganisation har haft rätt. Anthonys strategi har varit att inte ha för många standardutgåvor, inte för spretigt sortiment.
Kärnsortimentet, ”core range”, består av fyra: Machir Bay, Sanaig, Loch Gorm och 100% Islay, alla högt lovprisade och alla unga men med olika karaktärer. Kilchoman är – som lätt kan förstås av texten – ett av mina favorit destillerier på Islay. Kvalitet i varje utgåva trots mycket ungt. Verkligen en lillgammal whisky!
Text av: Håkan Lind
Fakta
- Uttalas: ’Kill-e-åman’ med betoning på å-et
- Startades: 2006 av Anthony Wills
- Nuvarande ägare: Familjen Wills har majoriteten tillsammans med två andra familjer
- Kapacitet: 0,5 milj. liter alkohol
- Mältning: 50% egen
- Mäskkar: 3 ton
- Jäskar: 4 x 5.400 liter
- Jäsning: 90–120 timmar
- Svagspritspannor: 2 x 3.230 liter
- Fylls till: 94%
- Starkspritspannor: 2 x 2.070 liter
- Fylls till: 77%
- Klipp: 80–65,5%
- Karaktär: Hårt torvrökt
- Destillerichef: Islay Heads sedan 2016
